Lisabet: Madicken, Madicken, pilutta dig, pilutta
mig
Jag vet någonting hemligt som bara är für
mig.
Pilutta, pilutta, jag säger inte, vad det
är
Pilutta, fast du vill nog gärna veta
det.
Pilutta dig, en hemlighet, pilutta dig, som ingen, ingen
vet,
Och ingen på jorden få nånsin höra det.
Fast
det förstås, om er du snäll
Och ge mej en och annan
karamell
Så kanske, jag kanske jag säger det
ikväll.
Madicken: Oj, vad du är barnslig, du stackars lilla
Lisabet!
Jag struntar väl blank i dina dumma
hemligheter.
Det är nånting fånigt, det slår jag mig i backen
på,
Och vad det än är får jag veta det
ändå.
Pilutta dig, pilutta dig, jag vet att du berättar det för
mig,
Det kann jag slå vad om, jo för jag känner
dig.
Jag vet at reden nu ikväll, so bubblar allting ur dig med en
smäll
Och det går so bra utan minsta
karamell.
Lisabet: Du tror det er fånigt, men det är tvärtom nånting
bra,
Och jag fick veta det av mamma
idag.
Madicken: Av mamma, vad då då? Då vill jag också veta
det,
berätta nu genast, berätta, vad det är.
Lisabet:
Nej, vet du va’, vad mamma sa, att jag fick inte säger vad det
var,
Det får du se när det blir din
födelsedag.
Fast tänk nu om du skulle få, en sidenhatt med skära
rosor på?
Men jag säger inget, det måste du förstå.
Båda:
Pilutta dig, pilutta dig, pilutta dig, pilutta dig och mig,
Pilutta, pilutta, pilutta dig och mig.
